Dag 2 - Min första kärlek.

Har tänkt som fan för att komma på något bra att skriva om det här.
Jag har i alla fall aldrig haft ett "seriöst" förhållande. Jag räknar inte dom man var ihop med i typ ettan och sånt.
Endel hade ju typ 8 pojkvänner samtidigt.
Det är ju nu man förstår vad det är. Kärlek.
Jag har varit kär en gång, riktigt jävla kär så jag trodde jag skulle spricka.
Jag ville inte ge upp den känslan någonsin. Men killen då, var ju från en annan planet.
Så efter VÄLDIGT många bråk och "förlåtvibörjaromigen" ramsan, gav jag upp.
Jag har aldrig varit lyckligare, svävat fram som jag gjorde då. Och samtidigt har jag aldrig mått så dåligt som jag gjorde.
Ne det var verkligen en tid som jag fick upp mitt sinne att man måste vara stark i sig själv och att ingen annan ska få bestämma över en själv.

Istället lägger jag all min kärlek till alla runt om mig. Mina vänner, familj, laget, musik.
Massa med kärlek till mina föräldrar, min fina syster, Linn, alla tjejer i klassen, Cyrus F93/94 och damlaget. All musik som får mig att känna mig bra.
Alla upplevelser i livet som gjort att jag känt mig behövlig.

Jag väntar fortfarande på att någon bra människa får mitt hjärta att slå extra varje dag.
Någon dag kommer den nog. Men jag vill ha den nu.

♥
Felicia.