Fick lite lust att skriva av mig..

Asså, just nu kunde jag lika väl lagt mig och börjat storgråta. Jag har ingen aning varför.
Men det skulle lätta, lätta på något som jag inte ens vet att det existerade.
Har ni känt så någon gång? Jag kan göra det ibland. Bara lixom få gråta av sig för något som inte finns.
Jag är en fett känslig person, men med ett starkt yttre. Man kanske inte tror att jag tar åt mig, men någonstans kan kommentarer gnaga fast sig inombords och sitta där ett tag.
Jag vet inte, kanske är jag besviken på mig själv eller något. Att jag prioriterar fel ofta, för det gör jag.
Men alla gör misstag, det går inte att undkomma.
Har allvarligt talat ingen aning om varför jag skriver sånt här. När man läser det tyst för sig själv så låter allt bara dumt. Men det är ju så ibland. Man har dåliga dagar, jag kommer ha en dålig dag imorgon. Så bra känner jag mig själv i alla fall.

Men usch nej, ska inte bli mer djup. Det är ju inte ens kul att läsa sånt här. Kanske ibland, om man känner liknande, vilket jag hoppas ingen gör, för det är inte roligt. Någonstans.
Godnatt, imorgon ska jag sura, sådeså.